Direktlänk till inlägg 10 oktober 2011
Blir fortfarande lika chockad när jag hittar mejlet från min första riktiga kärlek. Min pojkvän när jag gick i sjuan.
Mejlet är långt. Svaren också. Jag fick dem efter att han hade gjort slut. Han förklarar hur han såg på vårat förhållande. Som för att säga hur naiv jag var.
Naiv som trodde på det. På det han kallade lögn. På det som lyfte mig till himlen för att sedan få mig att hamna djupare under jord än jag någonsin varit. Besöka nya platser. Platser som kallades depression och självhat. Han fick mig att tro att jag inte var något värt.
Jag fick flera mejl en stund efter att han gjort slut.
Ibland skrev han hur mycket han ångrade att han blev ihop med mig. Att han aldrig hade älskat mig utan bara "spelat med" för jag verkade lite ensam. Ibland skrev han hur mycket han saknade mig och att han var ledsen över allt han hade gjort. Hur skulle man tolka det?
Jag tog åt mig. Trodde helt enkelt att det var mitt fel att jag blivit dumpad. Och ju fler mejl som kom, desto mer fel hittade jag med mig själv och desto mindre älskad kände jag mig. Och jag förstår fortfarande inte hur man kan göra så mot någon som älskar en. Sure, han kanske inte kände som jag gjorde, men vad gjorde jag för att förtjäna det. För att få så mycket skit?