Senaste inläggen

Av vitam - 1 december 2011 22:09

Människors liv kan vändas upp och ner på en kort stund. Det kan bero på att man vinner pengar eller lär känna en blivande bästa vän. Det kan också hända för att man träffar någon och inser att det finns något där. Något man längtar efter. Något man kanske en gång haft men som sakta rinner ur händerna. Det är då man måste välja. Och det är då man hoppas att den man är på väg bort ifrån gör allt för att få er att hitta tillbaka till varandra - för vem vill lämna den man älskar?

Det är då man vill höra sådana ord. Ord som får en att känna sig lugnare.


"Även då vi har det jobbigt så tror jag på oss, jag känner något för dig som jag inte kännt för någon annan, du är mitt allt och jag älskar dig med hela mitt hjärta, tack för allt du gör och jag hoppas att det kommer vara vi <3 Det är klart att det finns gånger då man tvekar på ett förhållande men då gör man ett val och man väljar alltid rätt hur man än gör, kom ihåg att jag alltid stöttar dig, även om det inte alltid märk så tror jag och är på din sida, för det är vad man gör i ett förhållande. Älskar dig över allt annat, älskar dig dag och natt, vecka, måna och år, du är mitt underbara allt och tack för allt vi har "   

Tack

Av vitam - 22 november 2011 20:28

Tycker det är konstigt med vänskap. Man gillar något och är som tillsammans med personen. Man saknar den ofta och har alltid kul, men kan också ha allvarliga stunder ihop. Sen så händer något. Man bråkar och sedan så finns den inte där längre. Det är logiskt - att förlora någon. 


Det som är konstigt är när personen förändras, börjar göra saker som hon innan hade sätt som radikalt, fel och omoraliskt. Börjar umgås med folk som ni innan pratade om som rebelliska. Börjar dricka och ligga runt. Börjar anse att detta, det är hur man lever livet, att man ångrar att man inte alltid levt såhär. Det är konstigt. Det är då man börjar fundera på ifall man ens var vänner?


 

Av vitam - 25 oktober 2011 11:51

Efter en lång tid av studier så börjar jag äntligen se en av hållplatserna i tunneln. Det så kallade höstlovet. Efter en höst med mycket tankar över mitt liv och vad jag egentligen vill göra och vem jag egentligen vill vara, så tror jag att jag börjar hitta tillbaka till mig själv. 


För som vanligt så ger ju funderande faktiskt svar (för det mesta). Jag vet var jag står i mitt förhållande och framförallt, Han vet vart jag står! Jag har tagit tag i känslor som jag innan bara trängt bort och bestämt mig för att låta mig känna igen. För att ignorera hur man mår gör inte att man mår bättre. Men medaljens baksida har varit tydlig, för när man tillåter sig att känna, så upptäcker man att det finns saker som man inte vill känna. Känslor som inte gör livet lättare. Men, So What? Lite svinn får man väll räkna med?


Kort sagt, även ifall hösten varit pest så är det nu på bättringsvägen och jag hoppas att jag verkligen har tid med att vila upp mig så att jag kan komma tillbaka till vardagen med ny energi!   

Av vitam - 15 oktober 2011 21:45

Vad tycker ni om att fuska?


Jag tycker att det är dålig stil, samtidigt som jag kan förstå att folk gör det. Det är som en lärare till mig sa: "Kan man fuska som kommer man fuska, det fattar väll alla! Betygen är för viktiga för att inte tänka på att fuska".

Jag tycker verkligen att det hon sa var rätt, för när man går i gymnasiet så är det så enormt viktigt med betyg. För livet startar efter gymnasiet och vill man då bli t.ex läkare, arkitekt eller advokat så måste man ha in princip MVG ( eller A, som det nu heter) I alla ämnen. Då är det väll klart att folk fuskar ifall de kan det! Och vem har aldrig fuskat? 


 


tro

Av vitam - 12 oktober 2011 18:33

Läste lite om religioner idag och ju mer man funderar och läser, desto konstigare känns det att tro på "inget". 

   Ändo har jag svårt att tro att det inte skulle finnas något större än oss. Samtidigt så känns det inte riktigt som att någon religion stämmer riktigt. Det är alltid något som gör att jag inte skulle vilja tro på just den religionen. Sen känns det alltid som att realisten i mig anser att allt som står i bibeln, koranen eller liknande skrifter bara är skrivna av en man som hade för mycket fritid.

   Samtidigt så tror jag att det finns en slags gud. Sen ifall det är den guden kristendomen har eller ifall det är Allah vet jag inte. Men då jag är konfirmerad så ligger väll ”gud” närmast hjärtat. För mig är dock gud mest något eller någon att luta sig emot när inget verkar fungera, som en sista utväg och ett sista försök.

   Det är också därför jag tror att jag kan förstå många att många av mina vänner är troende. De vet alla att vad de än gör så kommer alltid "gud" hjälpa en att lösa problemet.

   Just att vända sig till en högre makt eller Gud är något jag också har gjort när allt känts hopplöst, när jag hamnat i perioder i mitt liv när inget verkat fungera. Det är de gångerna jag har känt att det behövs en gud för att hålla hoppet uppe. Det är då jag försöker tro. 



"Tro, jag vill känna tro

jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro"

Av vitam - 11 oktober 2011 21:39

Tankarna snurrar i mitt huvud. När jag är själv så vet jag vad jag vill. Och denna gången så tror jag att jag måste följa mitt hjärta och lita på mina känslor.

Denna gången måste jag visa att jag väljer det jag tror på.    

Av vitam - 10 oktober 2011 15:11

Blir fortfarande lika chockad när jag hittar mejlet från min första riktiga kärlek. Min pojkvän när jag gick i sjuan. 


Mejlet är långt. Svaren också. Jag fick dem efter att han hade gjort slut. Han förklarar hur han såg på vårat förhållande. Som för att säga hur naiv jag var. 

Naiv som trodde på det. På det han kallade lögn. På det som lyfte mig till himlen för att sedan få mig att hamna djupare under jord än jag någonsin varit. Besöka nya platser. Platser som kallades depression och självhat. Han fick mig att tro att jag inte var något värt. 


Jag fick flera mejl en stund efter att han gjort slut. 

Ibland skrev han hur mycket han ångrade att han blev ihop med mig. Att han aldrig hade älskat mig utan bara "spelat med" för jag verkade lite ensam. Ibland skrev han hur mycket han saknade mig och att han var ledsen över allt han hade gjort. Hur skulle man tolka det? 


Jag tog åt mig. Trodde  helt enkelt att det var mitt fel att jag blivit dumpad. Och ju fler mejl som kom, desto mer fel hittade jag med mig själv och desto mindre älskad kände jag mig. Och jag förstår fortfarande inte hur man kan göra så mot någon som älskar en. Sure, han kanske inte kände som jag gjorde, men vad gjorde jag för att förtjäna det. För att få så mycket skit? 


    


Av vitam - 10 oktober 2011 13:54

Jag har alltid tänkt mycket på döden. Som liten var jag rädd för att mina föräldrar skulle somna då risken var att de inte vaknade upp. När sedan min pappa hamnade på sjukhus för ryggproblem när jag var 5 så var jag säker på att han skulle dö. Så varje kväll bad jag till gud.

"Gud som haver barnen kär, se till mig som liten är.

Vart jag mig i världen vänder, står jag i guds trygga händer.

Lyckan kommer lyckan går, gud förbliver fader vår. Amen. "

Jag ville inte att han skulle dö. Så sedan dess har jag försökt att komma på vad jag egentligen tror om döden. Kommer man till himlen? Föds man på nytt? Eller händer inget alls?

Jag vill så gärna att man ska komma till himlen - så att man kan träffa alla man älskar en gång till. Min farmor och Farfar, Mina hundar och katter, ja, till och med tuppen Melker och "hans" hönor skulle jag vilja träffa igen. För det hemska med döden är inte att det gör ont eller att viktiga tankar och funderingar från stora personer försvinner. Det är att människan eller vad som en dör lämnar ett tomrum som man aldrig kan fylla. Hur mycket man än försöker. För när man väll lärt känna någon så ger den minnen och platser som man kopplar ihop med den. Och jag kommer aldrig glömma vart jag var när min mamma ringde och berättade att min farmor hade dött. För jag visste att jag aldrig mer skulle sitta och fika med henne. Att jag aldrig mer skulle få krama henne. Men framförallt. Att jag aldrig mer skulle få träffa henne igen. Att jag aldrig mer skulle få träffa Min farmor.


    

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2011
>>>

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Fråga mig

0 besvarade frågor

Arkiv


Skapa flashcards