Efter en lång tid av studier så börjar jag äntligen se en av hållplatserna i tunneln. Det så kallade höstlovet. Efter en höst med mycket tankar över mitt liv och vad jag egentligen vill göra och vem jag egentligen vill vara, så tror jag att jag börjar hitta tillbaka till mig själv. 

För som vanligt så ger ju funderande faktiskt svar (för det mesta). Jag vet var jag står i mitt förhållande och framförallt, Han vet vart jag står! Jag har tagit tag i känslor som jag innan bara trängt bort och bestämt mig för att låta mig känna igen. För att ignorera hur man mår gör inte att man mår bättre. Men medaljens baksida har varit tydlig, för när man tillåter sig att känna, så upptäcker man att det finns saker som man inte vill känna. Känslor som inte gör livet lättare. Men, So What? Lite svinn får man väll räkna med?

Kort sagt, även ifall hösten varit pest så är det nu på bättringsvägen och jag hoppas att jag verkligen har tid med att vila upp mig så att jag kan komma tillbaka till vardagen med ny energi!